Så äter, bor och rör vi oss 2045 – RE:Sourcedagen blickade mot framtiden
I maj gick RE:Sourcedagen våren 2024 av stapeln – denna gången fysiskt i Stockholm. Under dagen blickade vi framåt: hur äter, bor och transporterar vi oss 2045? Bland annat fick vi hjälp att blicka i kikaren under tre olika panelsamtal med några av de mest framsynta rösterna på varje område.
Förutom en rad presentationer, föreläsningar, filmvisningar och mingel så lät vi dagens tre teman ta plats i tre framåtblickande samtal, modererade av vår innovationsledare Klas Cullbrand och programchef Cecilia Tall.
Komplexa system i livsmedelssektorn
Vad vi kommer att äta, och framför allt hur den maten kommer att produceras i en hållbar framtid är en lika angelägen som komplex fråga. Något som panelen på temat livsmedel snabbt kunde konstatera. Den bestod av Ulf Sonesson, forsknings- och affärsutvecklare på RISE, Maria Lundesjö, projektledare för Axfoundations program Framtidens mat, livsmedelsagronom och lantbrukare och Karolina Östbring från The Green Dairy.
Vår matproduktion kommer garanterat att se annorlunda ut 2045, menade Ulf Sonesson och pekade på flera tekniska innovationer som kan effektivisera och digitalisera – och samtidigt göra nytta för ekosystemen – som virtuella stängsel för att djur ska kunna få tillgång till fler biotoper att beta, mindre självkörande maskiner på fälten och så kallat hightech bröd som kan bakas på mer klimatsmarta råvaror.
Han sammanfattade matproduktionens utmaningar och komplexitet i en mening: inte nog med att maten ska vara god, näringsrik och billig – den ska vara det tre gånger om dagen.
– Inom livsmedelsproduktionen handlar det inte bara om att komma bort från det fossila, utan även om att ta hand om markerna och ekosystemen, och samtidigt producera mat som ska vara både nyttig och rimligt prissatt, sa Ulf Sonesson, och påpekade skämtsamt att alla sektorer tycker att just de står inför de mest komplexa frågorna – men för livsmedelsproduktionen stämmer det kanske extra bra.
”Vi kan inte techa oss ur förutsättningarna i jorden”
Maria Lundesjö
Han fick medhåll av Maria Lundesjö, som menade att fler behöver förstå komplexiteten i den storskaliga matproduktionen, samtidigt som den kanske behöver bli lite mindre storskalig – inte minst för att sprida riskerna.
– Det är så få som på riktigt kan relatera till livsmedelsproduktionen, och det blir svårare och svårare att förklara hur systemen fungerar. Det är ett system där det inte går att skruva på en skruv och tro att det ska lösa ett problem, för då händer det något annat någon annanstans i systemet, säger hon och påpekar:
– Vi kan inte techa oss ur förutsättningarna i jorden. Man kan bara innovera till en viss nivå, sedan har man den mark man har med så många väldigt lokala förutsättningar. Vi måste bli bättre på att utnyttja markernas olikheter, istället för att försöka göra allt mer lika.
Under RE:Sourcedagen fick vi bland annat smaka på livsmedel tillverkade av rester från havremjölksproduktion. Just att ta vara på alla delar av det som producerats kommer att vara en självklarhet i framtiden.
– Egentligen borde det vara förbjudet att odla upp en växt, med alla den energi, kraft och pengar det tar, och sedan bara använda en bit av den. Man måste ha en plan för resten av plantan, sa Karolina Östbring från The Green Dairy, som tillsammans med Axfoundation tagit fram kakor, bröd och flingor baserat på restströmmen.
Mindre plockepinn i byggsektorn
Den långsiktiga planen för allt resursuttag återkom även i byggsektorns panelsamtal. Byggsektorn står för en stor del av samhällets klimatutsläpp, och här behöver man tänka rätt från början för att komma bort från det linjära byggandet.
Panelen samlade många erfarenheter från att bygga med återbrukade material: Magnus Österbring, forsknings- och innovationssamordnare på NCC som byggt om och ut Onsala rymdobservatorium med återbrukat material, och Kristina Gabrielii, från det strategiska innovationsprogrammet Smart Built Environment, Karin Degerfeldt, hållbarhetsstrateg på Skellefteå kommun, och Anna Wetterberg, projektledare på Framtiden Byggutveckling om bland annat ligger bakom Kvarteret Återbruket i Göteborg, där det byggs hyresrätter med minst hälften av materialet återbrukat.
”Idag är det lite för mycket plockepinn. Vi skulle behöva mer kapplastavar.”
Anna Wetterberg
– Min förhoppning är att vi inte ska producera mer nytt än vi behöver, att vi designar för flexibilitet och bygger så att vi kan demontera så effektivt att vi sedan kan ta hand om allt. Drömmen är en fungerande cirkulär marknad i alla led, sa Anna Wetterberg.
Något som kräver mer av designsidan, kanske ska allt som tillverkas – från en stol till ett hus, vara gjort för att kunna plockas isär?
– Idag är det lite för mycket plockepinn. Vi skulle behöva mer kapplastavar.
Idag bor vi på ungefär 40 kvadratmeter per person, om man inte räknar in ytorna som upptas av våra sommarstugor och kontor. Till 2045 är det önskvärt att komma ner på halva den ytan.
– Vi behöver tänka annorlunda kring hur vi bor. Kan vi hjälpas åt med boendeyta på samma sätt som vi kan dela på bilar och tvättmaskiner?, sa Kristina Gabrielii.
Bort med stuprören
En unik chans att göra rätt från början har man i Skellefteå kommun, där inflyttningen och nybyggnationen är stor. Karin Degerfeldt deltog i både bygg- och mobilitetspanelen.
– När man flyttar till en ny stad kan det vara enklare att våga tänka nytt. Det är ett guldläge när det gäller att testa nya lösningar. När vi nu bygger infrastruktur och tjänster så prioriterar vi genomförande av nya lösningar istället för utredningar. Det i sig blir förstudier som vi sedan kan utveckla vidare. Vi bygger en drönarflygplats för att möjliggöra test och utveckling, och vi satsade på en laddplats för elflygplan för vi behöver inte fråga oss ifall elflyg är på gång, för det vet vi.
Som i så många fall så måste man bort från ett stuprörstänk och sluta att avgränsa olika sektorer. Därför ritar man i Skellefteå exempelvis på en mobilitetshub som samlar olika transportslag, där både elcykelladdare och elbilspool kan rymmas.
– Och vem vet, i framtiden kanske vi slipper köra alls, utan blir förflyttade dit vi ska, sa Karin Degerfeldt.
Transporteras – inte köra
I transportpanelen mötte vi även Peter Algurén från Ziklo Bank och James Lundström från Volvo Cars, som delade sina tankar om transportsektorns närstående så kallade ”Netflix-moment”, en punkt då affärsmodellen ändras i grunden. I detta fall när individägda fordon byts ut mot ett tjänstebasrat sätt att transportera sig. Och bor man i en större stad kanske man inte ens behöver en bil för att transportera sig i vardagen.
– Inom stadsplanering pratar man om 15-minutersstaden, där man helt enkelt tar bort bilen och frigör ytan till annat, eftersom all service finns inom en kvarts färd från där vi bor. Vi kommer fortfarande att behöva individuell transport, men det ska vara rätt fordon på rätt plats, sa James Lundström.
Det finns mycket att utforska när det gäller delning och mobilitet som tjänst, menade Peter Algurén. Kanske kan tjänstebilen bytas ut mot en flexibel pott pengar för transport, som går att användas för det transportslag som passar just den här arbetsdagen? Precis som på byggsidan så spelar det roll hur vi designar våra städer.
– Bygger man städer för bilar så åker folk bil, bygger man för cyklar så cyklar folk, konstaterade Peter Algurén.
Under dagen berättade även Rebecka Carlsson om hur vi kan nå en exponentiell klimatomställning, Klara Helstad från Energimyndigheten pratade om teknik och hållbara värdekedjor för både energiomställning och konkurrenskraft och RE:Source triangle presenterades – en modell för hur man kan kommunicera och tänka kring kopplingarna mellan resursuttag, klimat och biologisk mångfald.
