Ut med det gamla, in med det gamla!

Balkar och pelare i stål från en 70-talsbyggnad i Göteborg och betongstommen från ett rivningsobjekt i Solna kan visa på värdet av material från rivningsobjekt och leda till minskad klimatpåverkan.

Snart ska betongen nämligen in i en helt ny byggnad!

 

När du ser dig omkring i exempelvis en stad ser du såklart mängder av byggnader av olika slag. En del är kanske splitter nya medan andra kanske gjort sitt och borde rivas. Om det hade varit en legostad hade bitarna i det gamla huset självklart använts igen till ett nytt hus. Men riktigt så ser det inte ut i våra verkliga städer. I alla fall inte ännu.

nadine och jelena
Nadine Aschenbach och Jelena Mijanović, Codesign

Men RE:Source-projektet Rivningsobjekt- från kostnad till resurs har fokuserat på att hjälpa oss en bit på väg med just detta. Genom att demontera stommar i betong och stål från byggnader som rivs och ta fram processer för kvalitetssäkring av materialen vill man bädda för mer återanvändning av byggmaterial. I projektet, som nyligen avslutades, testade man delar av metoden i två fastigheter som skulle rivas, en i Göteborg och en i Solna. Projektet har letts av arkitektbyrån Codesign där arkitekterna Jelena Mijanović och Nadine Aschenbach gemensamt stått för projektledningen.

– Vi behöver se det befintliga byggbeståndet som en värdefull resurs. Men vi har samtidigt identifierat att kvalitetssäkring och garantier av materialet är trösklar när det kommer till att återbruka byggmaterial, säger Jelena Mijanović.

För att komma åt dessa hinder behövs en standardiserad process för kvalitetssäkring av återbrukade byggmaterial och projektet har därför påbörjat ett sådant arbete.

– Med stöd av RE:Source i samverkan med våra partners RISE, NCC och Fabege har vi tagit fram ett utkast till metod. Vi har testat delar av metoden i våra två piloter i Göteborg (NCC) och Solna (Fabege) där vi har plockat ut prover av rivningsmaterial, säger Nadine Aschenbach.

Testerna gick ut på att demontera stommen från de två rivningsfastigheterna, den ena där stommen var i stål och den andra med stomme i betong. De två materialen är vanliga i stommar men för att få ut god kvalitet gäller helt olika förutsättningar för stål och betong.

– När det gäller stålkvalitet är det generellt svårare att återbruka från äldre byggnader medan betong däremot kan bli starkare ju längre den stått förutsatt att den varit väderskyddad, säger Jelena Mijanović.

RE:Source-projektet avslutades nyligen men arbetet löper vidare i ett nytt projekt kallat ”Återhus- att bygga hus av hus” finansierat med stöd från Vinnova Utmaningsdriven Innovation steg 2.

– Nu tar vi nästa steg och testar att använda materialet i en ny byggnad som uppförs av Fabege i Solna, säger Nadine Aschenbach.

En viktig nyckel för att stimulera ökad återanvändning är, utöver att få till en standardiserad kvalitetssäkring, att få ihop en hållbar affärsmodell.

– Där tittar vi inte bara på materialen utan även på miljöekonomi, konkurrensfördelar samt påverkan på möjligheterna för den som bygger av återbrukat att få stöd med finansiering, säger Jelena Mijanović.

Sektorn bygg och infrastruktur står för de enskilt största resursuttagen och runt 40 procent av allt material vi tar ut från planeten går till våra hus, vägar och andra byggen. Om stora delar av materialen kunde användas igen skulle det innebära enorma besparingar av jordens resurser.

– Återanvändning av byggmaterial måste stödjas av politik. Vi tror att en grön omställning kommer att kunna stärka svensk konkurrenskraft, men det behövs stöd för att det ska fungera, säger Jelena Mijanović.

Nio viktiga slutsatser från projektet:
  1. Standardisering av kvalitet- och kvalitetssäkringssystem för återbrukade
    byggnadsdelar behöver utvecklas. På lång sikt bör vi verka för att ändringar görs i byggproduktsförordningen och i tekniska produktstandarder, så att CE-märkning blir möjlig även för återbrukade byggnadsdelar och inte bara nyproducerade.
  2. Mätning och viktning av rivningsobjekts nybyggnadspotential behöver utvecklas till en systematiserad metod/ matris samt testas i fler olika projekt för validering. Ett utkast av metod för bedömning av återbrukspotential har formulerats, testats och reviderats i projektet.
  3. Koordinering och samverkan. Återhus-processen visar på vikten av koordinering och tvärdisciplinär samverkan mellan aktörer längs hela värdekedjan av byggprojekt för att kunna etablera cirkulära flöden och genomföra hållbara projekt.
  4. Miljöekonomiska incitament som gynnar återbruk. För att tunga byggnadsdelar ska används i nybyggnation i så stor omfattning som möjligt krävs ekonomiska incitament som främjar återbruk. Mätning och redovisning av miljövinster och miljöekonomi är avgörande för att det ska ske.
  5. Cirkulära upphandlingskrav. Utformning av upphandlingskrav (funktionsupphandling) för demontering (ej rivning) och återbruk av tunga byggnadsdelar är ett framtida utvecklingsområde.
  6. Metoder och teknik för utveckling på industriell nivå. Nästa utvecklingssteg innefattar metod, teknik och lösningar för logistik, transport, lagning och anpassning av byggnadsdelar som kan skalas upp till en industriell nivå.
  1. Möjligheter till riskdelning behöver undersökas vidare t.ex. genom innovationspartnerskap och innovationsupphandling för att kunna testa nya metoder och tekniker för återbruk av tunga byggnadsdelar. Tydliga modeller för ansvarsfördelning och garantier vid återbruk kräver vidare undersökning.
  1. Kommunikation och förankring. För att uppnå återbruk av tunga byggnadsdelar i stor skala behövs ett förändrat konsumtionsbeteende, ett pedagogiskt program för återbruksprojekt, en aktörslista specifik för återbruksprojekt, samt bred förankring och medvetande inom branschen.
  2. Digitalisering av data samt gemensam databank och marknadsplats är en nyckel till uppskalning av återbruk till kommersiell industriell nivå. Utveckling av detta sker redan inom fler andra projekt. Dock saknas just tunga byggnadselement som kan komma att bli en “plug-in” del.
Här hittar du slutrapporten för Rivningsobjekt – från kostnad till resurs.

Läs mer om fortsättningsprojektet hos Anläggningsvärlden:

Så kan rivningsmaterial bli en resurs