Information om farliga ämnen måste finnas i hela värdekedjan

Det går för långsamt att identifiera och reglera särskilt farliga ämnen för att vi inom en rimlig tid ska kunna ha ett giftfritt och resurseffektivt kretslopp. Det visar en rapport som RE:Source tagit fram för att ge en tydligare bild av problematiken med farliga ämnen i material.

– Vi använder enorma mängder kemikalier och behöver undersöka mycket bättre vad den här omfattande användningen kan leda till, säger Nicklas Gustavsson, Ramboll, en av författarna till rapporten ”Hållbara cirkulära material och farliga ämnen – en kunskapssammanställning”.

Nicklas Ramboll
Nicklas Gustavsson, Ramboll.

– Problematiken med de särskilt farliga ämnena är både att de riskerar att leda till enorma hälso- och miljöeffekter med tillhörande kostnader samt att de gör material som innehåller dem svåra att använda igen.

För att vi ska få till ett cirkulärt flöde och för att återvunnet material ska kunna konkurrera med nytt material så måste farliga kemikalier i material identifieras och tas bort innan dessa material återanvänds eller återvinns.

– Vi har världens hårdaste kemikalielagstiftning inom EU. Den har funnits länge och det har hänt väldigt mycket, men det räcker inte riktigt ända fram. Det måste finnas mycket mer information om vilka ämnen som finns i ett material, säger Nicklas Gustavsson.

Ett lagstiftningsmässigt problem när det gäller hållbara cirkulära material är att EU:s kemikalielagstiftning Reach upphör att gälla när en vara blivit avfall. Det medför att varken avfallsledet eller användning av återvunna material i varor ingår i de riskbedömningar för kemiska ämnen som görs inom Reach.

Marknad behövs

Rapportförfattarna konstaterar att det behövs en stor och stabil marknad för återvunnet material, men att det är förknippat med svårigheter.

Dämien Bolinius, IVL Svenska Miljöinstitutet.
Dämien Bolinius, IVL Svenska Miljöinstitutet.

– Det finns efterfrågan från industrin att återvinna mer och att använda mer återvunnen råvara, men det finns brister i standarder. Hur ska man till exempel analysera återvunnen plast? Hur ska man rapportera? Och vilken information ska delas mellan företag som säljer och köper återvunnen plast? säger Dämien Bolinius på IVL Svenska Miljöinstitutet.

– Det som vi har fått som input när vi har haft workshops är att det behövs en marknad för återvunnet material. Där är det många som vill se någon typ av stimulans, i form av t.ex. krav på användande av återvunnet material i offentliga upphandlingar, säger Nicklas.

Tillverka för morgondagen

Produkter som tillverkas idag riskerar att inte uppfylla morgondagens krav, framför allt när det gäller material som har en lång cirkulationstid, till exempel i byggnader och infrastruktur. Det effektivaste sättet att se till att det inte finns farliga ämnen i material är såklart att de inte finns där från början. Men det är inte helt enkelt, eftersom en del potentiellt farliga kemikalier är nödvändiga i vissa produkter och tillräcklig information för att fatta långsiktiga beslut kan saknas.

– Det som redan har påbörjats är begränsningar för grupper av kemikalier, alltså att man inte bara förbjuder ett ämne utan många som tillhör samma grupp och har liknande egenskaper. Detta är något som Kemikalieinspektionen har med i sin nya strategi, säger Nicklas.

Brist i spårbarheten

– Spårbarhet bakåt krävs för att kunna vidta åtgärder. Det är jätteviktigt, även om det är svårt och dyrt. I framtiden kan det komma ny teknik som innebär att det blir enklare att ta bort farliga ämnen. Ju värdefullare materialen blir och ju högre krav från kunder desto mer relevant kommer det att bli, säger Nicklas.

För att komma tillrätta med detta har den Europeiska Kemikalieinspektionen (ECHA) nyligen lanserat SCIP databasen. Alla företag som förser marknaden med artiklar som innehåller särskilt farliga ämnen kommer då att krävas dela information om dessa artiklar med .

– Det kommer troligen att bli enklare att samla in information för företagen och även avfallsbolagen kommer att ha rätt att ta del av informationen, säger Dämien Bolinius, IVL.

De båda konstaterar att det behövs mer forskning och att nya metoder är under utveckling.

– Det kommer att bli både enklare och billigare att undersöka vilka ämnen vi har i produkter. Men allra bäst vore så klart att ha all information tillgänglig redan innan analys. Eller att farliga ämnen utesluts redan i designfasen av en produkt, säger Dämien.

SLUTRAPPORT: Hållbara cirkulära material och farliga ämnen