Upphandling som verktyg för ökad textilåtervinning
En mycket liten del av våra uttjänta textilier går i dag till återvinning, delvis på grund av att materialval eller detaljer som gör att dem omöjliga att återvinna. För den offentliga sektorn kan innovativ upphandling leda till att fler återvinningsbara textilier köps in – och i sin tur blir nya material.
Till skillnad från andra material vi i Sverige använder varje dag, så återvinns nästan ingen textil – trots att textiltillverkning är resurskrävande och lämnar stora klimatavtryck. Majoritet av de textilier vi inte längre vill ha går i stället till förbränning, trots att upp till 60 procent av det som bränns skulle ha kunnat återanvändas eller återvinnas.
Utmaningarna med textilåtervinning är flera – dels saknas insamling i stor skala, dels är kläder och andra textilier många gånger tillverkade i blandande material som är svåra att separera från varandra, eller har detaljer som knappar och gummiband som gör det svårt eller omöjligt.
Det finns vissa textilströmmar som skulle kunna vara enklare att cirkulera än andra. En sådan ström är textilier inom offentlig verksamhet, främst regionernas sjukvårdstextilier.
– Det är homogena flöden, man vet från början hur mycket textil det rör sig om och vilken typ. På det sättet är det en lågt hängande frukt, säger Alexander Virgin, projektledare på Ecoloop, ett företag som driver utvecklingsprojekt kopplat till samhällets resursflöden, och som projektleder Innovativ upphandling för ökad textilåtervinning.
Mer ska återvinnas i regionerna
Projektet har syftat till att öka återvinningen av textiler i regionerna, med Uppsala som pilotregion. Detta genom att undersöka möjligheten att ställa krav i upphandlingen av sjukhustextilier. Målet var att de material som köps in går att återvinna.
”Så länge man inte har kunskap om hur man kan ställa krav så kommer förändring inte att ske”
Ann Segerborg Fick, utvecklingsledare Ecoloop
Det kan vara olika faktorer som gör stor skillnad för möjligheten att återvinna ett plagg eller annan textil, där både design, infärgningsmetoder och materialval kan vara avgörande.
– Det kan handla om frågor som om man verkligen behöver en knapp i ett visst plagg, eller om det är nödvändigt att använda textilier med elastan vilket gör dem omöjliga att återvinna. Vi har velat jobba så nära vårdinrättningarna som möjligt för att ta reda på vad som behövs och vad som kan tas bort, säger Alexander Virgin, och ger ytterligare exempel från vården:
– Man märker exempelvis ofta textilier med klisterlappar, med till exempel namn och storlek. De är lätta att sätta på men när tyget är uttjänt kan lapparna göra att plagget inte går att återvinna överhuvudtaget. Det finns andra alternativ för märkning som behöver studeras för att förenkla återvinningsprocessen.
Upphandling som verktyg
Det övergripande målet för projektet var att skapa förutsättningar för företagen att samla in och återvinna textilier från regionerna. Ett av målen var att klarlägga hur man kan arbeta med regler och ansvarsfördelning längs med hela värdekedjan, för att göra det möjligt att i upphandlingsskedet kräva återvinningsbara textilier.
– Jag har jobbat länge tillsammans med Region Uppsala med just upphandling, och insett att så länge man inte har kunskap om hur man kan ställa krav så kommer förändring inte att ske. I projektet ville vi skapa modeller för upphandling för att se till så att textilerna verkligen kommer från regionerna till Södras återvinning, säger utvecklingsledare Ann Segerborg Fick på Ecoloop.
Textil- och tvättföretaget Elis levererar alla textilier till Region Uppsala och var en viktig part i projektet. Tanken var att Elis skulle kunna leverera rätt textilier efter upphandlingskrav från regionen. När textilerna var slutanvända skulle de gå till Södra som stod för återvinningen.
Att skapa kommunikation de olika aktörerna i hela värdekedjan var projektets stora framgångsfaktor.
”Vi stöter hela tiden på att regelverken inte är avsedda för materialåtervinning”
Ann Segerborg Fick
– Styrkan med projektet har varit att stor del av värdekedjan var engagerade. För att kunna realisera måste man förstå deras olika behov och utmaningar och titta på fler affärsmodeller, säger Fredrick Regnell, senior projektledare på Ecoloop.
– Återvinnaren, upphandlaren, sjukhusen och producenterna behöver prata med varandra, säger Ann Segerborg Fick, och tillägger att just producenterna är svåra att involvera i dagens globala handelskedja.
– Att få med producenterna är Elis roll och de kan ställa krav till en viss del, bland annat på långa avstånd och många underleverantörer. Vi ville gärna ha med hela värdekedjan, men fick dra en gräns i projektet. Producenternas roll tog därför Elis som levererade textilier till fler regioner inom landets gränser.
En annan viktig fråga att lösa om man ska kunna jobba mer med cirkularitet, är regelverken.
– Vi stöter hela tiden på att de inte är avsedda för materialåtervinning. Dagens regelverk är avsedda för linjär hantering av material. Vi på Ecoloop, som har stort fokus på materialåtervinning, engagerar oss i att få fram regelverk som stöttar cirkulär hantering, där återvinning blir en viktig del.
Förändring när alla i kedjan är med
Just den ökade kommunikationen och samarbetet över hela värdekedjan kommer att kunna vara ett avgörande bidrag till en ökad återvinning av textil. Samarbetet har bland annat lett till ökade möjligheter för Elis att matcha sin produktutveckling mot Södras återvinning.
– Om man ska se potentialen i det vi kommit fram till så handlar det delvis rent tekniskt om vilka textilier som fungerar att återvinna och inte. Men kanske framför allt att vi lyckats skapa det här samarbetet och kopplingarna i värdekedjan, så att fler kan lära sig och förstå varandras behov. Det leder också för ökad förståelse kring regelverksförändringar som blir helt avgörande för cirkulär hantering av textilier, säger Ann Segerborg Fick.
LÄS MER: Slutrapport för projektet
