Re-Stick visar klubbornas cirkulära potential

Projektet Re-Stick har fokuserat på återvinningsprocesser för bandy- och hockeyklubbor. Trots kostsam och resurskrävande produktion blir livslängden ofta kort, inte minst för proffsspelare som kan göra av med runt 180 klubbor per säsong.

Varför just hockey-, bandy- och innebandyklubbor?
– Anledningarna till att just klubborna har ett återvinningsvärde är många! Klubborna är först och främst gjorda av i huvudsak kolfiber, materialet är dyrt och resurskrävande att tillverka men störst miljöpåverkan ser vi i produktionsfasen. Klubbornas livslängd avslutas med att hamna på deponi eller i bästa fall förbränning. Vi tror att det finns stor potential i återvinningen av klubborna och priset är dessutom avsevärt mycket lägre på återvunnen kolfiber, säger projektledare Anders Holmkvist.

Vad har ni testat under projektet?
– Vi har främst testat om det går att återvinna materialet till nya produkter inom samma industri. Klubbor av 100 procent återvunnen fiber är inte rimligt idag, fiberlängden på återvunnen kolfiber är helt annorlunda. Vi har i stället tillverkat en innebandyhjälm av helt återvunnen fiber samt förstärkt formsprutningsplast med tio procent återvunnen kolfiber och tillverkat innebandyblad. Man får inte glömma att även om produkten bara innehåller en viss procent återvunnet material så gör det en otrolig skillnad från att inte använda återvunna fibrer alls.

Hur ser utvecklingspotentialen ut för den här typen av lösningar?
– Vi ser att det finns en marknad och stora ekonomiska incitament för att återvinna kolfiber. Tekniken vi använde oss av finns redan på marknaden idag, för återvinning av däck, så det funkar uppenbarligen. Sedan finns det enorma mängder kolfiber, man kan ta vara på det materialet och göra produkter för helt andra branscher. Jag tror att det finns en stor potential inom flera olika branscher där man letar efter lätta material, exempelvis inom fordonsindustrin. Här finns verkligen en affärsmöjlighet och alla förutsättningar för att gå från en linjär ekonomi till en cirkulär.

Kan partnerbolagen gå vidare med återvinningstekniken redan nu?
– Det är en tillmognadsprocess men nu har företagen rätt fakta och verktyg. Det som vi ser otroligt positivt på är viljan inom sportindustrin, de har inte vetat var de ska börja och här har vårt projekt skapa mer kunskap och erfarenhet för att ta ett första steg.

Ni har verkligen nischat er i projektet, vilka är fördelarna med det?

– Den här typen av projekt är nog ofta det som behövs. Vi behöver inte identifiera en djup forskningsfråga, utan samarbeta och stötta industrin i att ta nästa steg. Bolagen har inte tid att stå i ett projekt i 3 år, det vi kan göra är koppla forskningspotential och industrins behov. Det gjorde vi genom att koppla universiteten med leverantörerna och se till att man får ett utbyte av kunskap. Vårt projekt har varit kort och haft en väldefinierad utmaning, man kan göra mycket på kort tid.

Vad behövs för att göra det här möjligt framöver?

– Jag tror att vi behöver ta tillbaka lite av produktionen, det kan bli lönlöst att återvinna om det i slutändan måsta färdas långa sträckor under processen. Min trendspaning är att många företag börjar förstå paradoxen och tänker om. Synsam har exempelvis flyttat en del av sin produktion till Östersund på grund av hållbarhetsperspektivet, då behöver man kanske inte flytta hela produktionen ens till Sverige men bara till Europa.

Vad blir nästa steg för er, tror du att ni kan ta resultaten vidare?

– Jag hoppas verkligen att vi kan gå vidare med våra resultat, där det mest framgångsrika testet blev innebandyhjälmen. I dagsläget används kolfiber i de bästa hjälmarna så i princip är det ”bara” att byta material. Vi ser också intresse från andra företag och branscher i frågan så vi räknar med att det blir fler projekt.