Om RE:Source
RE:Source är ett strategiskt innovationsprogram som finansierar projekt med fokus på hållbar materialanvändning. Programmet startade 2016 och har finansierat och stöttat cirka 250 projekt.
”Materialanvändning inom planetens gränser genom innovation och konkurrenskraft”
Vår vision för år 2030
För att nå målet om en hållbar materialanvändning behöver vi ta ut mindre mängder primära råvaror, återanvända material och komponenter samt förebygga och återvinna så mycket som möjligt av det som idag blir till avfall.
Materialanvändning inom planetens gränser
RE:Source ansvarar för att formulera utmaningar, sätta upp gemensamma långsiktiga mål och prioritera investeringar i forskning, utveckling och innovation. Programmets fokus är att utveckla cirkulära, resurseffektiva materialflöden. RE:Source hjälper till med finansiering, fakta och kunskap, expertis, resultatspridning och match-making. Därigenom skapas förutsättningar för nya affärer och arbetssätt.
Sedan RE:Source startade 2016 har mer än 250 projekt finansierats via programmet. Planen är att RE:Source ska pågå under totalt tolv år.
Det finns två olika projekttyper inom RE:Source
Vår bakgrund och historia
Regeringen har gett Vinnova, Energimyndigheten och Formas i uppdrag att satsa på strategiska innovationsområden.
Som ett av Sveriges sjutton strategiska innovationsprogram har vi fått förtroende av våra finansiärer att skapa hållbara lösningar på globala samhällsutmaningar genom att samverka och skapa rätt förutsättningar för innovation. Våra finansiärer har totalt delat ut runt 50 miljoner kronor per år till projekt som har sökt stöd via RE:Source. Huvudansvarig myndighet för programmet är Energimyndigheten.
RE:Source arbete utgår från innovationsagendan
Innovationsagendan för hållbar resursanvändning, RE:Agendan, ligger till grund för RE:Source arbete. RE:Agendan beskriver Sveriges behov av forskning och innovation, det vill säga hur kunskapsbyggande och nya lösningar kan
skapas inom innovationsområdet hållbar resursanvändning.
RE:Agendan vill visa på vad som kommer vara viktigt, inte bara vad som är viktigt redan idag. För att få till omställningen behöver vi jobba mot implementering och effekter, RE:Agendan går igenom vilka steg som behövs för att just gå från ord till handling.
Vad är viktigt för att nå en hållbar materialanvändning?
- Hållbar design och produktion: Redan i designfasen behöver vi utgå ifrån att produkten ska hålla och återanvändas. Allt vi producerar och bygger ska kunna återvinnas optimalt när det inte längre kan återanvändas. Vi behöver också utforma tjänster som bidrar till ett hållbart materialnyttjande, exempelvis genom nya metoder eller affärsmodeller.
- Hållbar användning: För att få till ett hållbart användande behöver vi produkter som är designade för ett långt liv. Vi behöver också tjänster som underlättar för exempelvis delning, återanvändning och reparation. Men vi behöver också användare som tänker materialeffektivt kring sin konsumtion och sitt användande. För att användarna enkelt ska kunna överblicka sin materialkonsumtion behövs tydliga mätetal och märkningar så att det blir lätt att göra rätt.
- Hållbara kretslopp: Stora värden går idag förlorade på grund av bristfällig eller obefintlig återvinning av material. I ett hållbart cirkulationssystem tas materialen tillvara på ett optimalt sätt. Processer för återvinning finns då framtagna genom hela kedjan. Energiåtervinningen är fortfarande viktig men bara som en sista utväg för resurseffektivitet. I första hand ska materialen återvinnas och bli till nya produkter.
- Helhetssyn: Vi har många av de innovationer, lösningar och affärsmodeller som behövs för att skapa resurseffektivitet, men det finns hinder i systemet som gör att de aldrig når marknaden eller implementeras. Helhetssynen handlar om att identifiera hindren och föreslå lösningar. Kunskap och beslut om cirkularitet brister idag oftast i ett kritiskt förhållningssätt kring systemfrågorna. Följden är att målkonflikter skapas omedvetet och att synergier inte nyttjas. Det behövs därmed kunskap och ökad förståelse kring potentiella målkonflikter och synergier vilka kan informera både den politiska utvecklingen, inklusive utformning av styrmedel, samt strategiska beslut i övrigt samhälle.
