Framtidens miljövänliga spånplattor
Ett kommunalt återvinningsföretag, en syrisk professor, ett byggföretag och två universitet – där är gruppen som arbetar för fullt med att utveckla och testa framtidens miljövänliga spånplattor.
Det började med en idé hos personalen på det kommunala återvinningsföretaget NSR (Nordvästra Skånes Renhållnings AB). Hur kan man minska mängden träavfall som endast går till förbränning och i stället återanvända materialet så det får leva längre?
Tillsammans med den syriske professorn Mahmood Hameed, specialist på träteknik och träindustri och nu anställd som akademisk rådgivare och forskare på NSR, började de arbeta fram ett koncept för spånplattor bestående av träavfall och fossilfria bindemedel.
Från förprojekt till innovationsprojekt
Idén passade RE:Sources inriktning och blev i augusti 2016 godkänd av Energimyndigheten som ett förprojekt. Det avrapporterade i mars 2017 och fick i samma veva godkänt att gå vidare till att bli ett innovationsprojekt.
– Under förprojektet tog vi fram och testade tre olika modeller av spånplattor tillverkade av flisat träavfall från våra avfallsanläggningar och med olika bindemedel. Bindemedlet (syntetiskt lim) är vanligtvis en bidragande orsak till miljöfarliga utsläpp, berättar Eric Rönnols från NSR och en av projektets två ledare.
Spånplattor består i dag vanligtvis av jungfruligt virke och biprodukter från trävaruindustrin. Genom att återanvända träavfall, till exempel från byggindustrin, kan man spara det jungfruliga virket – vilket bidrar till en hållbar utveckling. Och tack vare att träavfallet återanvänds minst en gång innan det går till förbränning fördröjs även det koldioxidutsläpp som allt trämaterial oundvikligen släpper ut, vilket sparar på klimatet.
15 olika sorters spånplattor
Resultaten från förprojektet har man nu tagit vidare i det pågående innovationsprojektet där man arbetar fram 15 olika sorters spånplattor som tillverkas med olika bindemedel och träavfall av varierande ursprung.
– I förprojektet använde vi tanniner som framställs ur träråvaruprodukter som bas för ett fossilfritt bindemedel, förklarar Eric Rönnols. I innovationsprojektet får vi möjlighet att testa även andra alternativa bindemedel, till exempel albuminer. En del av de bindemedlen och blandningarna är innovativa och nya medan andra är mer etablerade.
Träavfallet från NSR:s anläggning förbehandlas och flisas hos dem men skickas sedan till projektets partner, Georg-August Universitetet i Göttingen, Tyskland, där själva arbetet med spånplattorna inklusive testningen görs under ledning av Dr Mahmood Hameed.
Projektet ska även visa på de miljömässiga effekterna av alternativt utnyttjande av träavfall och beskriva detta bland annat i form av livscykelanalyser (LCA) och beräknad minskning av koldioxidutsläppen.
Sortering redan på byggarbetsplatsen
Tillsammans med projektpartnern MTA Bygg och Anläggning AB ska projektet även undersöka hur man bättre kan arbeta med sortering av det träavfall som uppstår på en byggarbetsplats. Kan men redan där sortera materialet utifrån kvalitet – rent trä, målat trä eller avfall – så är mycket vunnet i det fortsatta arbetet på återvinningscentralen, menar Eric Rönnols.
– När projektet är slut i juni 2019 hoppas vi att vi har tittat på de möjligheter som finns för icke-fossila bindemedel, att vi har tagit fram det lämpligaste bindemedlet som uppfyller alla krav och kanske även fått underlag för patent på något som kan utnyttjas kommersiellt.
Intressant för leksakstillverkare?
Marknaden för miljövänliga spånplattor bedömer Eric Rönnols som ganska nischad.
– Vi kommer nog aldrig att kunna konkurrera med stora tillverkare som till exempel Ikea, men vi vet genom kontakter att det finns många marknader som har ett stort intresse av att använda så miljövänliga spånplattor som möjligt. Till exempel tror jag att leksakstillverkare och företag med miljöprofil skulle visa stort intresse för en kommande försäljningsbar produkt, avslutar han.
Projektet Produktion av miljöanpassade spånplattor från träavfall pågår från juni 2017 till juni 2019. Projektledare är Dr Mahmood Hameed och Eric Rönnols och projektpartners är NSR, Lunds universitet, MTA Bygg och universitetet i Göttingen.
