”Det ska vara oetiskt att överutnyttja jordens resurser!”

– Trots att vi nästan har en cirkularitetsreligion i Sverige i dag ökade vår resursanvändning med ett halvt jordklot under 2016. Det gör mig förbannad. Det är dags att börja prata om konsumtionen och produktionen!

Det glödde om Evalena Blomqvist när hon talade på Avfall i nytt fokus.

Här följer ett sammandrag av de reflektioner som RE:Sources programchef
Evalena Blomqvist delade under konferensen Avfall i nytt fokus den 30 mars 2017.

”Siffran 4,2 – det är orsaken till att vi är här. Om hela världen levde som Sverige skulle 4,2 jordklot gå åt varje år. Och siffran ökade jättemycket förra året – det får mig att se rött! Hur ska vi vända utvecklingen?

Etik är ett medel för att förebygga avfall, det fick vi höra tidigare under konferensen av Hervé Corvellec, professor vid Lunds universitet och aktiv i RE:Source. Etik kan stå emot ekonomi. Se på slaveri och trafficking, lönande verksamheter som vi väljer bort för att de är oetiska. Det ska vara lika oetiskt, det ska vara lika obekvämt att överutnyttja jordens resurser och leva på någon annans tillgång.

Hur ska vi ta hand om potatisskalen? Det var frågan i en artikel i tidningen Land från 1917. Vi har – trots alla ansträngningar – inte kommit särskilt långt i denna fråga om vi jämför med all annan utveckling. Jag ser tre orsaker till det:

• Att använda avfall och vara resurseffektiv är svårare än vi tror – kanske är det värt ett Nobelpris?
• Området har inte prioriterats på rätt sätt?
• Eller jobbar vi med frågan på fel sätt?

För tio år sedan var det svårt att få gehör för behovet att forska och utveckla resurs- och avfallsfrågan. Få såg någon tillväxt och konkurrenskraft inom området. I dag är förståelsen större, men ändå steg resursanvändningen brutalt förra året.
Ett problem i det cirkulära samhället är att någon måste vilja ha det använda materialet. Sanningen i dag är att få vill vara andra, tredje eller fjärde ledet i en loop. RE:Sources uppgift är att hitta gångbara lösningar för att använda färre jordklot. Det är den tekniken vi ska exportera.

RE:Source ska också ge mod. Det är viktigt att våga testa – det är då vi lär oss. Tänk om alla företag i ett nytt köpcentrum måste ha 50 procent av sin omsättning på hyra eller återbruk. Då skulle Sverige kunna bli testarena för de stora bolagen i våra gallerior. Snacka om skyltfönster för cirkulära visioner!

Vi ska elda på eldsjälarna, ge dem faktabaserat mod. Exempelvis stötta kommunpolitiker och andra beslutsfattare som vill testa något riskfyllt – just för att det kan leda till framtidens hållbara verksamheter.

RE:Source ska påverka så att många kan bidra omställningen. Utbildningen till statsvetare, stadsplanerare eller ekonom måste utgå från den sanna begränsningen: ett enda jordklot. Annars är utbildningen och verksamheten oetisk – och vem vill bidra till det?

Det finns ett stort problem som ligger bakom de 4,2 planeterna: konsumtionen.
Enligt den statliga utredningen om cirkulär ekonomi går 98 kronor av varje 100-lapp till konsumtion. Och nykonsumtion innebär avfall. Vi måste ändra beteende!

Jag hoppas att tid blir den nya lyxkonsumtionen i vårt samhälle. Om vi inte köper exempelvis bil och kläder utan i stället hyr dem eller köper en tjänst – då frigör vi tid. Den som har ekonomisk möjlighet kan gå ner i arbetstid för att frigöra tid. Vad vi sedan gör med den tiden har en helt avgörande effekt på vad som händer med jordklotet.

Det vore bättre att prata om cirkulär kemi i stället för cirkulär ekonomi – att låta molekylerna och materialet leva, det är det som både vi och jorden behöver. Ekonomi är ingenting i sig, det handlar om hushållning med begränsade resurser. Och för det krävs andra affärsmodeller.
Min önskan är ett samhälle där det lönar sig att lägga mer arbetskraft på varje molekyl och resurs.

Det här området lider av någonannanismen. Det är alltid någon annan som måste göra något – andra politiker, andra leverantörer, andra konsumenter… Men förändring börjar alltid med vad jag kan göra, det går inte att vänta på andra.”

Och så avslutade Evalena Blomqvist med att beskriva en av sina favoritserier som tydligt visar någonannanismen: