Visar vägar till en utsläppsfri europeisk industri

Hur ska EU:s tunga industri kunna ställa om till noll-utsläpp senast 2050? Vilka vägar finns att gå och vad kräver de i termer av innovation, investeringar och styrmedel?

Rapporten Industrial transformation 2050 – Pathways to Net-Zero Emissions from EU Heavy Industry, har besvarat frågorna.

Det pågår en intensiv debatt om glappet mellan den nuvarande klimatpolitiken och Parisavtalets intention att uppnå nära netto-nollutsläpp till år 2050.

Tung industri spelar en central roll i omställningen. De material och kemikalier som används vid produktion är viktiga insatser för stora värdekedjor: transport, infrastruktur, byggnader, konsumtionsvaror, jordbruk och mycket mer. Men industrins produktion orsakar också stora koldioxidutsläpp: mer än 500 miljoner ton per år, eller 14 procent av EU:s totala utsläpp.

Industrins möjliga vägar framåt

För att ta redan på mer om hur EU ska nå målet om netto-noll utsläpp har European Climate Foundation initierat satsningen Net-Zero 2050.  Som en del i det arbetet har Material Economics, med stöd från bland annat RE:Source, kartlagt vad som krävs för att EU ska kunna förena en välmående industriell bas med nollutsläpp till år 2050.

 

Frågor och svar om rapportenPhoto_Stina Klingvall

Stina Klingvall, Senior Consultant på Material Economics, ingår i projektgruppen som tagit fram rapporten. Här svarar hon på några frågor kring resultaten och hur de kan stötta såväl den europeiska industrin som EU:s beslutsfattare i omställningen.

 

 

Är det ens möjligt för Europas tunga industri att ställa om till noll-utsläpp redan till 2050?
– Utsläppen från stål, cement och kemikalier har länge betraktats som några av de allra svåraste att reducera. Koldioxidutsläppen är tätt sammankopplade med produktionen. Ett annat exempel är plast, där är kol själva byggstenen i materialet och idag kommer majoriteten från fossila källor. Att reducera de här utsläppen till nära noll kräver nya produktionsprocesser och att olja och gas kan ersättas med andra råmaterial och fossilfri energi. Vår studie visar att allt detta faktiskt är möjligt, och bekräftar de netto-noll scenarier som EU-kommissionen  presenterat i sin strategiska vision A Clean Planet for All. En mer cirkulär ekonomi är också en viktig del av svaret, tillsammans med en rad nya och existerande teknologier för lågkol-produktion.

Ni har kartlagt tre olika vägar att gå. Varför?
– Ett netto-noll scenario ända fram till 2050 kommer alltid vara förknippat med stor osäkerhet, och olika scenarion kan vara mer eller mindre önskvärda beroende på vad man tror på och var i värdekedjan man är.

Kan du beskriva de tre alternativen kort?
– Det finns ett scenario som vi kallar ’New Processes Pathway’, med fokus på nya produktionsprocesser och råmaterial. Här spelar bland annat elektrifiering en nyckelroll. Det andra scenariot är ’Circular Economy Pathway’, där cirkulära affärsmodeller, materialåtervinning och en mer effektiv materialanvändning står för nära hälften av utsläppsminskningarna. Slutligen har vi ett scenario som vi kallar ’Carbon Capture Pathway’, där koldioxidavskiljning har en central roll. Inget av dessa scenarion är konstruerade som en karikatyr eller ett extremfall, utan syftar till att visa på att det finns flera vägar framåt med olika kombinationer av lösningar.

Vilka är era viktigaste resultat?
– Studien visar tydligt att det inte finns en enskild lösning som räcker för att nå netto-noll utsläpp för den tunga industrin, i alla våra scenarion krävs en kombination av olika åtgärder. En viktig insikt är också att en utsläppsfri industri kommer behöva stora mängder förnyelsebar el och biomassa för att ersätta dagens fossila olja, kol och gas. En mer cirkulär ekonomi kan dock spela en viktig roll i att minska de här behovet, med så mycket som 3.1 exajoule (vilket är ungefär 860 TWh) per år vid 2050. En annan viktig insikt är att utsläppsfria material kommer innebära ökade kostnader, både i termer av omfattande investeringar men också ökade produktionskostnader på 20-30 procent för stål, 20-80 procent för cement och för kemikalier ända upp till 115 procent för att få bort några av de ”sista tonnen”. Sådana kostnadsökningar kan inte bäras av enskilda företag som verkar i en miljö av hård konkurrens både inom och utanför EU, utan kräver ett omfattande policyramverk för att bli verklighet.

Vilka utmaningar ser ni som hotar målet om noll-utsläpp 2050?
– De scenarion vi målar upp och kvantifierar i rapporten är alla mycket ambitiösa. 2050 är bara en investeringscykel bort i flera av de här industrierna. För att lyckas med transitionen behöver storskaliga satsningar på teknikutveckling och pilotanläggningar komma igång redan de närmsta åren. Man behöver kunna möta ett ökat behov av förnyelsebar el och hållbart producerad biomassa hos den europeiska industrin. Inte minst behövs även stark support från politiskt håll, med en sammanhållen klimat- och industripolitik på EU-nivå som skapar en tydlig gemensam förväntan och rätt förutsättningar för företag att göra de investeringar som är helt nödvändiga för omställningen. En omställning till netto-noll är tekniskt möjlig till 2050, men med dagens marknad inte ekonomiskt möjlig.

Vad gör vi idag som vi måste sluta med imorgon?
– Idag används ungefär 8.4 exajoule olja, kol och gas till produktionen av stål, cement, plast och ammoniak. För att nå netto-nollutsläpp behöver en stor del av detta bytas ut mot fossilfri el, hållbart producerad biomassa och en ökad användning av återvunnet material. Framförallt inom plastsektorn ser vi att en kombination av mekanisk och kemisk återvinning skulle kunna göra att så mycket som 60 procent  av produktionen tillgodoses av återvunnen plast år 2050.

Vad gör vi inte idag som vi måste börja med imorgon?
– Cirkulär ekonomi kan bidra stort till minskade utsläpp, vilket vi undersökte närmare i vår förra rapport The Circular Economy – A Powerful Force for Climate Mitigation. För att det ska bli verklighet behöver vi bli bättre på att samarbeta längs hela värdekedjan så att de material som används i byggnader, transporter, förpackningar och produkter kan återcirkuleras. Vi behöver tänka på vår materialanvändning som ett system, där produktion, användning, och återvinning är tätt sammankopplade.

Hur lanserades rapporten?
– Rapporten lanserades tillsammans med European Climate Foundation och andra i Bryssel, med deltagande från bland annat EU-kommissionen. Vi presenterade även resultaten inför en bred grupp med seniora chefer från olika delar av kommissionen, samt vid World Circular Economy Forum i Helsingfors.

Hur har den tagits emot?
– Reaktionerna har varit väldigt positiva. Det finns ett sug efter ett svar på hur några av de mest grundläggande industribranscherna kan passa in i en netto noll-ekonomi, och hur Europa kan fortsätta ha en framgångsrik och konkurrenskraftig industri även i omställningen mot våra klimatmål. Det finns också stort intresse för hur en cirkulär ekonomi kan kombineras med klimatpolitik och industriell politik.

Hur arbetar ni vidare med era resultat?
– Rapporten togs fram i dialog med ett stort antal företag och branschföreningar runtom i Europa, och vi har fortsatt de diskussionerna. I Sverige har vi också diskuterat resultaten med ett antal branschföreningar och företag. Som en fortsättning arbetar vi även med att omsätta en del av analysen till svenska förhållanden, i ett projekt tillsammans med Stockholm Sustainable Finance Centre. I somras presenterade vi också studien inför EU:s samlade miljöministrar, på en informell sammankomst av rådet arrangerad av det finska ordförandeskapet. Vi har också samarbetat med Energy Transitions Commission och World Economic Forum för att bygga vidare på arbetet internationellt. Vi fortsätter också att diskutera den industriella omställningen som studien analyserar, med möten med bland annat EU-kommissionens Generaldirektorat för klimatpolitik, DG CLIMA.

 

Om rapporten:

Rapporten ingår i projektet Industrial Transformation 2050, ett initiativ som sammankallas av European Climate Foundation i samarbete med Cambridge Institute for Sustainability Leadership, the Children’s Investment Fund Foundation, Climate-KIC, the Energy Transitions Commission, innovationsprogrammet RE:Source, och SITRA. Rapporten publiceras som en del i Net-Zero 2050 serien, på initiativ av European Climate Foundation.
RE:Sources bidrag till arbetet finansieras av Energimyndigheten, Formas och Vinnova.

 

Länkar:

Sammanfattning av rapporten

Hela rapporten